söndag 11 februari 2007

Småländska kroppkakor

Låt mig med en gång få klargöra detta. Någon kryddpeppar kommer inte över tröskeln till mitt kök, nej kommer inte in i mitt hem överhuvudtaget. En mer platt och endimensionell krydda får man leta efter. Används den, så smakar maten ingenting annat än... kryddpeppar. Redan det engelska namnet, allspice, och det danska, allehande, visar tydligt vad det rör sig om - en medeltida föregångare till Piffi Allkrydda. Jag minns med skräck hur när jag var liten en av pappas flickvänner hade fyllt pepparkvarnen med kryddpeppar och inte förstod skillnaden när vi redan hade förstört vad vi hade på tallriken.

Jag vet, när det kommer till den gapiga kryddpepparn kan jag inte vara lika saklig och objektiv som när jag diskuterar kollektivavtal och politisk kamp. Jag erkänner att kryddpeppan får det att vända sig i magen på mig och jag vill bara springa därifrån med mitt förakt för kocken som använt den.

Hur som helst, jag älskar småländska kroppkakor, men jag har aldrig någon kryddpeppar i dem, däremot ganska mycket svartpeppar. Kroppkakan, den svenska knödeln, är en fantastisk uppfinning. Man förmodar att den från början var ett praktiskt matpaket, en bra förpackning för maten man skulle ha med sig till arbetet eller på resan. Tidigare kunde den ha lite vad som helst i sig som fyllning. Ål eller sill var inte ovanligt. Svampfyllda har jag själv gjort och det är gott, men man borde experimentera mer med fyllningen.

Det här behövs för 20-25 stycken beroende på hur stora man gillar dem.

2 kg mjölig potatis
1 stort ägg eller 2 små

3,5 dl vetemjöl

300 g rimmat sidfläsk, så finhackat man orkar

3 lökar, finhackade

smör

salt

svartpeppar


  1. Skala potatisen, koka den klar och låt den svalna, medans du hackar lök och sidfläsk
  2. Bryn löken länge på låg värme i smör tills den blir gyllene men inte brynt
  3. Bryn under tiden sidfläsket i en annan stekpanna, först på hög värme för att få ur vattnet, sedan på lägre värme så att fettet smälter ut och det till sist nästan friteras i sitt eget fett
  4. Låt fläsket rinna av på hushållspapper eller nåt
  5. Blanda ihop fläsket och löken när den är klar, svartpeppra rejält och smaka av. Det ska vara ganska salt för potatisen kompenserar sedan sältan
  6. Pressa potatisen med en potatispress ned i en skål, knäck ägg däri, salta ½-1 tesked salt, och häll i vetemjölet
  7. Knåda ihop till en skön deg
  8. Rulla ut degen till en rulle och dela upp rullen i 20-25 bitar
  9. Tag en degbit i handen och gör en fördjupning med tummen. Lägg ner så mycket fyllning som möjligt utan att det blir omöjligt att stänga bullen, förslut den och rulla den rund och fin
  10. Koka kroppkakorna i stor kastrull med saltat vatten i två omgångar, först den första hälften bollar, sedan den andra hälften bollar. När de flyter upp till ytan ska de koka i 5 minuter till. Ta sedan upp dem med hålslev och låt dem rinna av
Det går utmärkt att styckfrysa kroppkakorna och sedan koka dem på samma sätt igen. Och det är gott att skära det som blir över i skivor och steka dagen därpå. Jag äter dem med smält smör, det som blev över av fyllningen och rårörda lingon.

Andra bloggar om: , ,

14 kommentarer:

  1. Jag delade lägenhet med en kompis en gång som gillade att doppa biff i kryddpeppar och steka, som pepparbiff ungefär. Och jag fick gå hemifrån för som du så har jag väldigt svårt för kryddpeppar.

    SvaraRadera
  2. Jag är i och för sig rätt förtjust i kryddpeppar i måttliga doser, men jag kan tipsa om en trevlig och lite annorlunda fyllning som jag brukar ha i kroppkakorna ibland (fast jag gör ju öländska givetvis). Hackad gul lök, finstrimlad bacon och pyttigt hackad morot får fräsa långsamt och kryddas med rejält med svartpeppar och lite timjan. Mums! Billigare också än sidfläsk, vilket ä'r viktigt när man är fattig student.

    SvaraRadera
  3. Ähem, kryddpeppar är varken medeltida (har själv gjort samma misstag) eller äcklig.

    SvaraRadera
  4. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera
  5. Jag menar inte att den uppfanns på medeltiden. Jag menade medeltida i överförd bemärkelse. Jag ser att den enligt min länk "noterades 1494" och återupptäcktes av spanjorena på 1570-talet. Säkerligen användes den lokalt innan dess. Äcklig är den visst Bevisa motsatsen!

    SvaraRadera
  6. Kryddpeppar är inte heller min favorit och jag har svårt för kalops av just den anledningen. Då och då kanske den används men för det mesta får den stå för sig själv på hyllan.

    Fina kroppkakor. Det har jag aldrig fått som barn. Gör däremot egna gnocci och de går också bra att frysa.

    SvaraRadera
  7. Då är det dags att göra en kalops utan kryddpeppar och upptäcka hur god den säkert är egentligen. Våga vägra kryddpeppar!

    SvaraRadera
  8. 1. Kryddpppar är den mest proletära av alla kryddor, folklig, styrka och den har mod som vågar använda den. En krydda som lockar fram verkligheten i allt vad det än vara månde till och med det tråkigaste av framdelskött det som bönder och arbetarklass fått hålla till godo.

    2.När jag släppte boken "Järnspisar, hackekorv och tabberas" så serverade vi kroppkakor till pressen, anka, ankfett och en doft av kryddpeppar blev fyllning! Arbetarklass goes överklass.

    SvaraRadera
  9. Min öländska farmor vänder sig i graven! Kryddpeppar är ett måste i kroppkakor!!! Däremot får man gärna byta ut fläsket mot, som du skriver, svamp och lök. Julens kantarellfyllning var mycket god. Tycker dock att dina ser för tjocka ut, man ska ha lite deg och mycket fyllning! För att degen ska bli bra får man absolut inte ha i för mycket mjöl, den ska vara så kladdig att det knappt går att arbeta med den. Annars blir kroppkakorna som gummi.

    Kpistina

    SvaraRadera
  10. Prova Gittos Jerk Pork (en av de tidigaste posterna tror jag) och den värste kryddpepparhatare blir omvänd! Hur gott som helst och långt ifrån slabbig kalops.

    SvaraRadera
  11. Jag lyssnar inte, jag skriker LA LA LA LA LA LA LA LA LA LA LA LA LA LA LA LA LA LA LA LA LA LA LA LA, med alla fingrar i öronen!

    SvaraRadera
  12. Jag älskar kryddpeppar! Ett måste. Jag steker också alltid kroppkakorna, och då är lingonsylt en styggelse. Au naturel! Så det så!

    SvaraRadera
  13. Jag gillar inte heller kryddpeppar egentligen, men älskar kroppkakor.

    Tar du finmalen (nymalen) eller grovmalen svartpeppar?

    SvaraRadera
  14. Jag använder allt som oftast ganska grovmalen eller grovmortlad svartpeppar.

    SvaraRadera